Skolans historia

                                                                  Skolans historia

Nordens äldsta skola är antagligen klosterskolan i Sankt Laurentius i Lund från omkring 1100. Framförallt bildades de unga män och kvinnor i en klosterskola som ville bli munkar eller nunnor. Eleverna blev utsatt för våldsam bestraffning och ibland behövdes det inte ens en felsägning. I de medeltida katedralskolorna var skoldagen mycket lång. Läsåret var uppdelat i fyra terminer och vid dessa skolor började eleverna klockan fem på morgnarna och slutade klockan fem på eftermiddagen. Eleverna hade 3 timmars raster varje skoldag och inför ferierna hölls det olika skolfester. En fest hyllade på Gregorius, (katoliska kyrkan räknade honom som helgon och han var en av de fyra äldsta kyrkolärare). En annan fest - majgrevefesten-  var en katolsk fest. Djäknarna hade ingen möjlighet att betala sin utbildning själva. De var tvungna att att ge ut sig i olika socknar och när de kom till borgarnas  hem , fick dem silvermynt eller matvaror. De gåvor , fick de dela i 3 delar. Skolans rektor , skolans lärare och de själva fick var sin tredjedel. De som ville göra karriär i den katolska kyrkan var  tvungna att åka till Paris under 1200-1300-talet, och besöka ett universitet för att fullfölja sina studier. Under 1400-talet startades ny typ av skolor i våra storstäder. Skolans mål var att att ge grundläggande färdigheter i läsning, räkning,skriven och eftersom latin var det nationella språket undervisade de även latin för att människor skulle förstå varandra. Adelsmännen såg till att deras barn fick privatundervisning, de ville inte att deras barn skulle gå i vanliga skolor. Alla adliga kunde inte läsa och skriva vid denna tid. På 1500-talet gjorde Gustav Vasa upp med den katoliska kyrkan, de gamla klosterskolorna och Uppsalas universitet stängdes ned. Katolska kyrkan fick för deras utbildningsväsende ganska allvarliga konsekvenser och på Uppsalas universitet gick det att bedriva någon undervisning. På 1600-talet blev Sverige en stor makt och rikets ledande män var alla överens att det var viktigt att alla kunde läsa , för att de skulle kunna lära sig katekessen. På 1600-1700-talet var läskunnigheten väsentligt högre än vad man kanske tror.

                                                                  Folkskolan
1842 skulle alla medborgare erbjudas em treårig skolgång. Undervisningen skulle bestå av svenska språket, religionskunskap, kyrkosång, skrivning och de fyra räknesätten. Riksdagen bestämde sig för att utbilda nya lärare och såg till att bekosta en ettårsutbildning. Många föräldrar var skeptiska till skolgången, eftersom hemma behövdes det arbetskraft och de ville helst att deras barn skulle jobba på gården. Folkhögskolans nya lärare hade ej tillräcklig pedagogisk utbildning. Lärarna hade svårt att undervisa och hade stor ansvar. De hade upp till 200 elever i olika åldern i en jättelik skolsal. På 1800-talet hade en engelsk lärare vid namn Josef Lancaster fått en stor uppgift att undervisa hundratals barn i London. Han löste uppgiften genom att ta hjälp av duktiga elever. De duktiga elever lärde de andra elever vad de själv hade fått lära sig. I Sverige använde man sedan samma metoder att bedriva undervisningarna. En av Lancaster metoder var att dela förtjänstbrickor och straffbrickor. De duktiga elever fick brickor där det stod flitig eller läraktig och de som inte skötte sig fick brickor där det stod skam eller lat. Lärarna straffade eleverna som misslyckats att lära sig olika saker. I slutet av 1800-talet utvecklades folkhögskolan enormt, istället för att gå 3 år på högskolan blev det 6 och nya ämnen infördes som till exempel  gymnastik och slöjd.
Det var även möjligt för kvinnor att utbilda sig för att bli lärare,gamla skolhus byggdes om och alla skolor bestod av klassrum där 30 elever fick plats. På 1870-talet fick Stockholm en teknisk högskola och Chalmers i Göteborg började utbilda ingenjörer. 1927 infördes en lag , där alla läroverk skulle vara öppna för både pojkar och flickor. 1962 fick blev det obligatoriskt att gå nio år i en grundskola. De andra läroverken med sina latin- och reallinjer och yrkes och fackskolor har utvecklats halvt  under 1900-talet sen integrerats i en ny gymnasieorganisation som växte fram under 1970-talet.


Lärarna var under 1800-talet inte tillräckligt utbildade. De hade svårt att undervisa. Lärarnas situation var då inte bra,  de var överväldigad med 200 elever och eftersom föräldrarna var skeptiska fick de ännu större press på sig. Josef Lancasters hade stor betydelse för alla lärare, han var den som ändrade lärarnas komplicerade och jobbiga situation.Hans metoder lede till att lärarna mådde mycket bättre, speciellt psykiskt och det leder till att de undervisar med mer glädje och kan då ge mer kunskap till eleverna. När lärarna använde hans metoder gick det bättre för dem  de fick lite stöd av eleverna. Det var positivt men även negativt, positiva är att de fick hjälp av sina elever men det negativa är att de inte behandlade alla elever lika bra. Tanken var bra att visa de elever som sköter sig att de är duktiga, men däremot får de inte bedöma de lite mindre duktiga elever så här eller straffa elever som misslyckats att lära sig olika saker, eftersom man inte vet om de hade problem hemma eller hade svårt att koncentrera sig. Jämfört med lärarna idag är det annorlunda. Lärarna idag behandlar alla elever likadana oavsett kunskapen, alla lärare tycker att alla är lika värda och det var inte så förr i tiden. Idag använder lärarna inte en speciell persons metoder utan använder reglerna som ges av skolverket.  I slutet av 1800-talet fick kvinnorna utbilda sig för att bli lärare . Då förändrades situation för alla lärare ganska mycket. Eleverna delades in i mindre grupper, lärarna har fått mer kollegor och hade inte så mycket ansvar som tidigare. Det var mycket lättare för dem att undervisa och kunde lära eleverna mer. Det leder till att man även privat mår bättre. 1962 blev det obligatoriskt att gå till skolan, då blev det automatiskt mer jobb till lärarna och hade naturligtvis mer pengar.


På 1800-talet var det lite svårt för vissa elever. Vissa ville gå till skolan för att  lära sig, men däremot behövde deras föräldrar hjälp hemma. Eleverna hade lärare som var överväldiga och lärde sig inte mycket. När Lärarna använde Josef Lancasters metoder såg det för vissa ljusare och för vissa mörkare ut. Positiva var att visa elever blev mer motiverade och kände sig duktiga eftersom lärarna tog hjälp av dem och då fick de bättre självförtroende. Negativa var att vissa fick känna sig drabbade, det leder till att man blir ännu sämre i skolan och man kanske inte vill gå till skolan längre och det är absolut inte rätt. Idag blir inga elever olika behandlade oavsett insatsen eller betygen. Lärarna ger eleverna känslan att alla är lika duktiga och att alla är lika värda. Vissa elever blev även straffade för att de var dåliga på att lära sig saker, detta är negativt alla ska behandlas lika bra. På 1800-talet fick eleverna mycket nya saker. Istället för 3 år på högskolan blev det 6 år och man fick nya ämnen det leder till att man lär sig mer och man blir smartare då och även fick de kvinnliga lärare. Det mest positiva är att de fick kvinnliga lärare, eftersom tjejerna kanske behövde prata med en kvinnlig lärare eller man kanske kände sig bättre att ha en kvinnlig lärare. Idag är det så att man har ca lika många manliga och kvinnliga lärare.  När allting förändrades och alla elever fick lära sig i klassrum med mycket mindre klasskamrater blev allt bara bättre för dem, de fick mer hjälp av lärarna och lärarna hade mer koll på eleverna. På 1870-talet fick Stockholm en teknisk högskola och Chalmers i Göteborg utbildade ingenjörer.Det var positivt för alla elever, eftersom de hade mer perspektiv då och för vissa kunde välja sin drömjobb. 1927 blev det obligatoriskt för alla elever. Det är positivt för att alla ska kunna utbilda sig och lära sig, även om föräldrarna ville att de skulle stanna hemma och arbeta var barnen tvungna att gå till skolan.